Tog en promenad bort till Näringslivets hus för att hämta inbjudningar till Gyllene Hästen. Och gick en runda på andra sidan ån om Heimer & Company. Så här ser vårt hus ut.

Fan. Jag hinner inte med annat än att försöka springa ikapp saker som borde varit klara för några dagar sedan…

Idag har jag mest gått på möten. Och åkt på möte. Och varit på möte. För att avsluta med att försöka skriva lite förpackningstext. Bilen är fylld av samma skräp som imorse - jag hann inte till sopstationen. Imorgon.

(och nytt finns på Deep|stories)

Oh fy fan…

Min fru efter att ha hållit andan i hela slutperioden…

(och det har varit rätt kul att läsa Legally blonde - Woho! under matchen :))

Och jag som tackade nej till att viga Nicklas Lidström för några år sen…

mymarkup.net har visat på jämförelser mellan Rättvis och balanserad, respektive en blog som knappast kan sägas vara en borgerlig motsvarighet: Lovsång till Perssons ära.

De senaste dagarnas avslöjanden om socialdemokraternas något burleska sätt att dra igång valkampanjen får mig att fundera över bilden av media bland politiker och tyckare.

♠ “Timbrohögern” och deras svans har ofta påstått att svensk media är vänstervriden. Själv har jag många gånger gått i klinch med deras mytbildningstendenser genom att hänvisa till ett antal utredningar som visar att media generellt är rätt så medelpolitisk. Det brukar dock sällan ta någon skruv eftersom man då använder sig av “subjektivets diktatur”-argumentet: de “vet” att det är så.

♠ Nu menar både “s-mejlaren” Lindström och idag Tobias Gerdås, vars blog “Rättvis och balanserad” blivit uppmärksammad av Expressen (men inte av Aftonbladet…), att media varit för dåliga på att hålla koll på borgerligheten - att socialdemokraterna blivit hårt åtgångna på ett sätt som inte är balanserat.

Själv försöker jag, eftersom jag spenderat flera år med att forska i medias påverkan på människans världsbild, ändå att hålla mig till de (alltför få) undersökningar som fr a MKV vid Göteborgs universtitet gjort under åren, vilket inte visar samma svart-vita bild som politiker vill göra gällande.

Faktum är följande: i undersökningen från slutet av 80-talet “Makten över tanken” - som är en av de största sociologiska undersökningar som gjorts runt media - visar det sig att journalisterna personligen har en viss övervikt mot att personligen ha vänsterinriktade åsikter. Observera “viss övervikt”. Å andra sidan var de flesta tidningars ledarsidor liberala, borgerliga eller opolitiska - en utveckling som avvecklingen av A-pressen fortsatt. Den rena politiska åsiktsjournalistiken sker på ledarplats och numera i vissa krönikor, de senare oftare i sakfrågeaspekt. Att journalisternas egna politiska åsikt skulle styra deras vinklingar är knappast någon regel - dels finns fortfarande en hård kärna av journalistiskt objektivitetskodex men sen är det också redaktörer som är med och bestämmer vinklar i artiklarna. Problemet verkar snarare vara att de debattörer som anser sig “se” att media är vridet åt något håll helt enkelt ser den enskilde journalisten som solitär. De glömmer att ett media alltid består av ett antal filter innan något släpps ut (vilket ju är skillnaden mot bloggandet).

En annan bild, som Alliansen försöker att befästa i väljarnas medvetanden, är att det som hänt i samband med Reinfeldt-mailen och nu “Balanserad”-bloggen ingår i en “socialdemokratisk kultur”. Reinfeldt, förståeligt upprörd över att blivit kallad pedofil, anser att det handlar om att göra honom omänsklig:

Det här är konsekvent från stora delar av socialdemokratin - att göra mig omänsklig. Man vill ta bort mina mänskliga drag, för att skrämma människor.

Reinfeldt är medvetet eller omedvetet ganska historielös när han, idag av alla dagar, menar att det här skulle vara något specifikt socialdemokratiskt drag. Är det något som Palmemordet bevisade var att det fanns en hatkultur inom dåtidens MUF just mot Palme och socialdemokratin och Reinfeldt ljuger rätt rejält om han anser att inte diverse borgerliga bloggar och media använt sig av diverse tillmälen gentemot Perssons person. Och självklart har SSU haft samma ingångar när de under åren gjort elaka karikatyrer av Bohman, Adelsohn och Bildt.

Det är en grundläggande behavioristisk reflex - att göra fienderna mindre mänskliga = mindre lika oss. Det har alltid gjorts i såväl krig som politiska strider, i sport och i kärlek. För att kunna vinna fördelar måste man visa sin motståndare som mindre värd att vara omtyckt. Diverse sociologiska experiment under sextio- och sjuttiotalet bevisade detta och att försöka förneka det grundläggande beteendet är dålig omvärldskunskap.

Annat än Röda vägen:

1 Psykopatstigen (Psycho Path)
2 Skilsmässodomstolen (Divorce Court)
3 Långtifrånbajsgatan - den enda vägen till Förstoppningsgatan (Farfrompoopen Road, Constipation Road)
4 Korsningen av ensam och fattig ( Lonesome and Hardup)
5 Korsningen av Clinton och trohet (Clinton and Fidelity)
6 Hinkmedblodgatan (Bucket of Blood Street)
7 Oväntad gata (Unexpected Road)
8 Dödsskuggans väg (Shades of Death Road)
9 Korsningen av Count och Basie
0 Korsningen av Potatis och Skalare (Tater and Peeler)

Källa: Aftonbladet: Här är galnaste gatunamnen

- Det är förmodligen den mest korkade fråga jag någonsin ställt, säger Leijnegard.

Micke Leijnegard ångrar sin fråga:

“Vad värdesätter du mest”, säger Leijnegard och pekar med mikrofonen mot Neumannovas dotter, “din dotter eller guldmedaljen”.

Kära nån. De börjar bli lite trötta nu, de där journalisterna.

Jag har sovit bort nästan hela dagen. Och nu sitter jag uppe för länge. Ont i halsen, ont i kroppen. Och nog fasen börjar jag känna av att jag pressat gränserna de senaste veckorna. Hellfire.

Mats Lindström gör totalpudel och erkänner att det är han som skickat mailen om Fredrik Reinfeldt. Han är opinionsanalytiker på Sveavägen 68. Sossarnas PR-apparat går för högtryck och försöker att göra skadan så liten som möjligt.

Själv tvivlar jag faktiskt på att det är en enda person som i frustration valt att skicka mailen. Snarare att Lindström offras. Jag har väldigt svårt att tro att en analytiker och som varit medarbetare på partikansliet en så lång tid som honom ger sig på att göra såna här politiska stunts.

Elitlistan är liksom en fjärt i universum gentemot det här. Reinfeldtmejlens mening var att bli offentliga, att snacka skit och skvallra om moderaternas partiledare. Det hela handlade om att vinna makten. Det intressanta är att få i blogosfären reagerar. Varför? För att det handlar om den makt som man själva inte förstår? Jag menar - hur många människor säger inte “jag är inte intresserad av politik”.

Ja kära nån…

EXPRESSEN.SE/Första sidan: S-mejlaren träder fram
Aftonbladet: Mejlaren avslöjad

Att känna lycka är något som många inte tänker på. Jag som varit djupt nere i depression kan njuta av att känna lycka – den där lyckan som är i vardagen. När det kickar till i hjärtat när man ser den man älskar, får det där fina mailet eller, framförallt, ser sina barn friska, glada och tillfreds.

CrimsonAnna på Ljudet av ett hårdrockshjärta gav mig ämnet för mitt bidrag till Blogstaffeten: Fem skäl till vardagslycka.
Ett spännande ämne på många sätt. Ska jag hitta de där speciella tillfällena? Eller försöka utröna vad som i vardagen faktiskt gör mig lycklig?

Jag väljer det senare – för vardagslycka är ett tillstånd på många sätt snarare än händelser. Och för mig är det numera viktigt att omfamna dessa tillfällen när jag känner lyckan mitt i vardagen.

Så. Min lista:
1. Mina barn. När de gör saker som bara de kan göra och lindar sin pappas hjärta runt sina små fingrar.
2. Att vara behövd. Det är grunden till människans överlevnad – att känna att någon verkligen behöver en. Utan det blir man galen, tror jag. Sen att det ibland går till överdrift är en annan sak. Men fortfarande – jag behöver känna att jag är behövd för att känna lycka.
3. Kärlek. Det har med nummer 2 men också mer. Kärlek handlar om en psykisk-fysisk kontakt. Den där förstulna smekningen på kinden, ett av barnen som kryper upp i famnen på kvällen.
4. Internet. Ja va fan. En stor del av mitt liv handlar om nätet. Mitt jobb bygger på tillgång till all information som är möjlig, mina kontakter sker mestadels med hjälp av mail och IM. Och en stor del av de vänner och bekanta jag skaffat finns på nätet.
5. Gott kaffe och nikotin. Behöver inga mer förklaringar. Så är det.

Nästa stafettinlägg ska Shw få skriva i ämnet: “Om du vore en sport – vilken sport vore du?”

Skugge smäller till och visar att det faktiskt fortfarande gäller att sopa framför sin egen dörr innan man försöker städa utanför andras. Hon ger DN:s kulturchef en rejäl dagssedel och drar fram dubbelmoralen i ljuset:

“Att hon (Anna Björkman, Skugges anm) flitigt deltog som skribent på listan i ett forum där våra konkurrenter ingår, diskuterade kommande publiceringar var inte förenligt med hennes arbete på redaktionen”, skriver Schottenius.
Men Maria, känner inte du Olle Svenning lite väl intimt om man säger så. Hur kan vi lita på att ni inte snackar om “kommande publiceringar” med varann innan ni pussar varandra godnatt? Va? [exakt. Schottenius ligger med Svenning; min anm.]
“Dessutom blev hennes extra komplicerad eftersom Alexander Bard deltar i melodifestivalen som artist. Man kan inte rapportera och recensera från en tävling där en av de medverkande styr ett av ens privata nätverk”, fortsätter Maria.
Va, är detta ett skämt!? “Extra komplicerad.” Haha! “Privata nätverk.” Tänkte du innan du skrev den där krönikan, Maria? För hur ser egentligen ditt privata nätverk ut?
Du är ju bästis med diverse författare till exempel Kerstin Ekman och har kontakter ända in i akademien.

Och sen visar Skugge att hon fortfarande kan:

“Det gäller att välja sitt sällskap, Olle Wästberg. Det finns bättre eliter”, avslutar Maria.

Just det, Maria väljer den riktiga makten, dvs Göran och statsråd och politiker.
De är rikare och det är mer gåslever och mer makt på riktigt. Det är maktens riktiga maktelit.

And there go Schottan ner för räkning.

(tipstack till Money)

Uppdaterat:
Nu börjar även Mustafa Can få saker mot sig. Han hävdar hårt att journalister ska hålla sig för goda för att umgås med politiker. Själv sitter han in Kulturrådets styrelse bland annat med Anna Hedberg, (numera fd) generaldirektör för RFV och generaldirektören för Statens kulturråd Kristina Rennerstedt.

(tips från Vassa eggen)

Om någon undrar vad som hände när den nakne mannen ramlade in under OS-finalen i curling så kan ni läsa om reklamkonceptet goldenpalace.com kört under många år på min andra blog Researcher.

Jag kan inte hjälpa det men jag tycker att det är lite humor med konståkning. Särskilt namnet Irina Slutskaya.

Nya saker på deep|stories.

Det här är strongt gjort. Jag hoppas att jag har samma moraliska resning som flasknosen

Vill bara tipsa om Dukningstips för budgetkalas hos Husmusen. Smart snyggt och kreativt.

Okej. Nu har Mustafa Can förklarat sig. Imorse på morgon-TV. Och efter ett tag släpper han ner garden och visar vad det verkligen är som är problemet: att Mustafa anser sig ha rätt att moralisera över allt som han inte gillar. Hela ytbeläggningen om “att journalister inte ska liera sig med dem som de är satta att iaktta” faller pladask och Can jiddrar mest.

Det är också intressant att både programledaren och Mustafa Can tjatar om “den här sidan” som om det skulle vara en sajt, eller en blogg. Det är en mailinglista. Du kan inte komma åt den på annat sätt än att du blir inbjuden eller pysslar med avancerad cracking av mailservrar där du vet postlådor som är medlemmar finns.

Jag håller med load: Can borde gå en kurs i koll.

Sen måste jag ge Pontus Schultz en hedersmedalj för att han inte började skratta åt de andras fullständiga okunnighet runt nätet och vad som händer på nätet.

Det ska vara mössa i höst:

Snyggt från Munthe plus Simonsen:

Skirt och klassiskt från Bruuns Bazaar:

Köpenhamn har en lite annan ingång än Milano.

Bilderna är snodda från DI.se.

Fick känslan av något spöklikt:

Jan styr sina affärer från graven?

Sigge gör sig en hacka: Aftonbladet köper Bloggportalen.

Bloggosfärens favoritbitch är tillbaka från sin exil i … Sverige… Han tycker till om den “Bloggmobbningskampanjen” som några av de mer högprofilerade bloggarna satt igång.

Okej…..nu tänkte jag sticka ut hakan lite och skriva lite om vad jag tycker om den sk bloggmobbingen……..Det har länkats en massa till ett inlägg som uppmanar till att stoppa mobbingen…visst det är väl fint och sött i all ära…..men vad de där små madamerna missar är att de själva sitter och fäller kommentarer om kändisar som inte är direkt smickrande….för jag tror inte att Agnetha Sjödin håller med om att hon har fläskiga armar som någon skrev en gång i just en blogg där det så friskt uppmanas till civilicerat beteende…..och skulle man göra en kommentar som inte håller med men inte är otrevlig så får man fan av dem som slickar bloggägaren i arslet….och såvitt jag vet så är det lika mkt mobbing……eller är det ok att man säger att folk inte vet vad de talar om när de har en avvikande åsikt och även förlöjliga dem med insinuationer?

Kunde inte sagt det bättre själv. Och samma bakvända logik används just nu runt Elit och Alexander Bard. Som en bloggare skrev: “Den som är utan synd skriver första debattartikeln”.

Om man börjar titta på hur kommentarerna går i diverse av de bloggar som handlar om kläder och liknande de sk “modebloggarna” (ett konstigt ord eftersom de ofta skriver om mycket annat) så är det knappast att tala om något annat än kotterier. När det “taggas” för diverse listor så taggar man varandra, och länklistor är ibland mer eller mindre kopior av varandra. Jag tycker inte det är fel, jag tycker inte det är konstigt - men jag blir irriterad på dubbelmoralen när samma personer både kan häva ur sig dissningar om kändisar på sina bloggar och samtidigt förfasa sig över elitlistan, eller att de i ena postningen skriver “Vi är trötta på bloggmobbning” och i andra postningar kan uttrycka sig oerhört nedlåtande om personer som inte stämmer överens med deras smak.

Visst. Det är också en mänsklig svaghet att försöka visa upp en högre moralisk resning än den som är verklig - liksom att det är mänskligt att skvallra, tycka illa om och tycka saker om det som skrivs (läs Kjellbergs postning förresten). Men jag förbehåller mig rätten att bli irriterad och påpeka den dubbelmoral som grasserar. Själv har jag släppt såna saker - jag inser att jag både är cynisk, ironisk och ogillar vissa saker och personer.

Skruplerna lämnade jag samtidigt som jag lämnade skillnaden mellan den yttre och den inre personen. Jag har gjort mitt val - och jag säger inte att det är rätt. Men det funkar för mig. Och jag tänker fan inte hålla klaffen.

Jag har influensa.
Tack för det.

———–

Jag är frusen…

————

Och nu är jag varm…

Chris fick en son! Hurra!!