Snart nyår.
Idag har jag startat ett annat liv - jag ska köra bil till jobbet nästa vecka. Ännu ett steg till att äntligen settle down och våga bli vuxen. Man kan ju tycka att jag borde lyckats bli det - jag är ju faktiskt 35. Och jag har släppt många käpphästar: skaffat barn, köpt hus och nu - skaffat en andrabil. Och inget av dessa saker ångrar jag någonsin. Det är inte farligt att bli vuxen men man måste nog försöka hitta rätt perspektiv.
MÃ¥ste gÃ¥ och lägga mig lite tidigare än tvÃ¥ inatt. Sitter i pyjamasbyxor och t-shirt sedan jag kom in frÃ¥n snön. Jag har skottat hela garageplanen och hela allmänna gÃ¥ngen till brevlÃ¥dorna. Ny bra snösläde och känslan av att “visst det är inte sÃ¥ jävla kul men so what” istället för att bli stressad av att det tar tid.
Imorgon förmiddag ska jag hem till La Bossa Nova och försöka ordna till deras trÃ¥dlösa nätverk. Första-jacket är ett helvete. Sen Ã¥ker jag ner till Bolaget och köper en bra flaska vin till de vi ska bo hos i helgen. Vi ska pÃ¥ bröllop. Min äldsta kompis som jag har kontakt med - vi har känt varandra sedan början av Ã¥ttiotalet och HS lärde känna henne genom mig redan ‘89. Jag borde skrivit ett tal men senaste veckorna har varit osäkra - osäkra pÃ¥ om det känns rätt att prata om allt som varit och som till 90 % inbegriper mitt och HS förhÃ¥llande och osäker pÃ¥ om jag ens skulle kunna Ã¥ka med, beroende pÃ¥ vilken väg vi valde att gÃ¥ med vÃ¥rt förhÃ¥llande.
Det går bättre och bättre. Jag tror att vi kommer att klara av det här. Det har varit en viktig resa för mig - många viktiga insikter om vad som är värdefullt och vad som bara är chimärer. Jag har jagat något som var mer en dröm om ett mindre vuxenlikt liv. Men kärlek är allvarligt - kärlek är vuxenliv per se. Och allt som varit, att jag uttalade vad jag känt så länge - full och dum i huvudet - innebar att jag också insåg hur fel den känslan ändå varit. Eller snarare - att den byggt på felaktiga utgångspunkter.
Vi har pratat. Och fr a har vi lovat varandra att fortsätta prata mer än förut. Och jag har lovat att ta mer ansvar för saker, samtidigt som HS lovat att våga släppa sin kontroll över en massa grejer. Jag har sagt vad jag känt men också vad jag känner - och även om hon inte kan säga det så tror jag att hon håller på att återerövra kärleken till mig igen. Och jag har inte sett det på flera år - men hon är vacker. Hon är fortfarande lika vacker - även om det är på ett annat, mer vuxet sätt - som när jag såg henne första gången 1989. Och jag älskar hennes intellekt, älskar hennes oerhörda värme och jag är trygg. För mig är det viktigt - att känna tryggheten. Det må låta tråkigt men jag byter ut passionen mot tryggheten vilken dag i veckan - jag har insett det nu. Jag är stolt över vår familj.
Hon är den person jag vill bli gammal med. Det är en mäktig känsla att bolstra in djupast i hjärtat. Hon är den person som jag vill åldras med. Vilket innebär att jag vill åldras. Det i sig är nytt. Och hon är min - den J som jag älskat så många år. Det är så. Jag visste inte förut - nu vet jag sannerligen.
Andra bloggar om: vuxen, kärlek, förhållande
(No Ratings Yet)
Loading ...
Loading ...
deep|ed
Per M
lisa
mymlan
Nu blir jag glad :-))
Det värmer i själen att läsa.
Jag är verkligen glad för din skull.
Visserligen samtidigt en gnutta avundsjuk eftersom jag vet att jag själv inte kommer att kunna hitta tillbaka till kärleken.
Men mest så är jag glad.
Skönt! :)
Men finns det nÃ¥t bättre än att vara vuxen? Ända sen jag var liten har jag längtat efter att bli vuxen och sen 18-Ã¥rsdagen varit ständigt glad att jag ÄR vuxen! Man bestämmer SJÄLV! Det är sÃ¥ skönt! Allt man gör gör man av egen fri vilja! Om man inte vill ha folk hemma har man inte det.Om man vill ha det har man det, it´s lovely helt enkelt! Herregud att inte vara vuxen…*rys* what a nightmare.
Skönt att det verkar lösa sig med livet o familjen för dig, pratning brukar leda framåt :)Och kan man prata kan man göra annat också.
jag tycker det blir lättare att älska, respektera den man älskar och acceptera förhållandet ju längre man varit ihopa. jag trodde alltid det skulle vara tvärtom.. men det är lättare att bli nyförälskad i en och samma person ju längre man har älskat dem.
Jag blir så glad för din skull! Så otroligt glad av att läsa det här!
Kärleken är viktig.
*ler* Jag ser att vi Ã¥terigen tangerat samma ämne när vi skrivit. Lite roligt med tanke pÃ¥ att jag ju nämnde dig och det du skrev dÃ¥, 2002. ;) Jag hoppas du kan känna den där ron framöver, hitta förmÃ¥gan att VILA i förhÃ¥llandet istället för att jaga “kickar”. JAG tror det är enda sättet att skapa ett lyckligt förhÃ¥llande.
Jag kan bara säga att jag håller med de flesta; jag blir ofantligt glad av att höra detta.
Stor nyårskram om vi inte hörs före det..
*håller tummarna för att det ordnar sig*
Gott nytt år! Det låter onekligen som att du har just ett sådant framför dig. Jag är jätteglad för din och din familjs skull, så gott nytt! Igen =)
Det värmer mig att läsa det här. Och jag blir glad. Jag och min sambo önskar dig och din familj ett gott lyckigt år!
Känner sååå igen mig och har skrivit om det hos mig oxå,
Kommer du ihÃ¥g mig, dÃ¥? Vi pluggade ihop men jag jobbar oxÃ¥ med annat nu…
Good for you! BÃ¥da! Grattis och lycka till!
Känner igen mig och känslorna… Det mÃ¥ste vara en del av att Vara Vuxen: att verkligen vila i sitt förhÃ¥llandet, att ta till sig tryggheten, att älska lugnt och som sagt inte jaga kickar, inte bli frustrerad av att den vilda passionen kanske försvinner eller dämpas, Ã¥tminstone dÃ¥ och dÃ¥. Istället vara lycklig över det man har, och kämpa och slÃ¥ss för att fÃ¥ behÃ¥lla det.
Jag är så glad för er skull. Skriv ett kärleksbrev till henne och använd många av de ord du har använt i detta inlägg.
KRAM!
Å vad skönt att läsa detta! Det verkar som du har mognat till lite!
Och ni har kanske hittat en annan fas i ert förhållande?
Bara att gratulera, det låter väldigt bra.
Otroligt vackert skrivet. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Jag hoppas att jag också känner så stort en dag. Lycka till med allt och god fortsättning! :)
Jag blir också lycklig när jag läser Ditt inlägg.
Jag var i desperat behov av att läsa att det finns människor som hittar tillbaka till varandra.
Min make har tappat kärleken till mig säger han - han fÃ¥r ingen “kick” när han ser mig. Han attraheras av mig och tycker att jag är vacker - men han känner sig tom i hjärtat.
Jag har lärt mig så mycket av detta på bara några få dagar - vad jag har gjort för fel - och jag vill verkligen inte skiljas. Jag vill börja om på nytt. Men om kärleken aldrig kommer tillbaka?
I vilket fall är jag glad för att jag fick läsa Ditt inlägg. Lycka till! Och jag hoppas att jag kan få skriva ett lika lyckligt inlägg någon dag inom en snar framtid.