Månadsarkiv: december 2005

Tack

Så vill jag tacka för alla otroliga kommentarer under de veckor som varit! Stöd, tips och hejarop. Tack alla ni! Jag har valt att inte svara men jag har läst och tagit dem till mitt hjärta, och tänkt igenom alla visheter som ni delgivit.

Må 2006 lysa för er alla!

Andra bloggar om: ,

Att bli mer vuxen

Snart nyår.

Idag har jag startat ett annat liv – jag ska köra bil till jobbet nästa vecka. Ännu ett steg till att äntligen settle down och våga bli vuxen. Man kan ju tycka att jag borde lyckats bli det – jag är ju faktiskt 35. Och jag har släppt många käpphästar: skaffat barn, köpt hus och nu – skaffat en andrabil. Och inget av dessa saker ångrar jag någonsin. Det är inte farligt att bli vuxen men man måste nog försöka hitta rätt perspektiv.

Måste gå och lägga mig lite tidigare än två inatt. Sitter i pyjamasbyxor och t-shirt sedan jag kom in från snön. Jag har skottat hela garageplanen och hela allmänna gången till brevlådorna. Ny bra snösläde och känslan av att ”visst det är inte så jävla kul men so what” istället för att bli stressad av att det tar tid.

Imorgon förmiddag ska jag hem till La Bossa Nova och försöka ordna till deras trådlösa nätverk. Första-jacket är ett helvete. Sen åker jag ner till Bolaget och köper en bra flaska vin till de vi ska bo hos i helgen. Vi ska på bröllop. Min äldsta kompis som jag har kontakt med – vi har känt varandra sedan början av åttiotalet och HS lärde känna henne genom mig redan ’89. Jag borde skrivit ett tal men senaste veckorna har varit osäkra – osäkra på om det känns rätt att prata om allt som varit och som till 90 % inbegriper mitt och HS förhållande och osäker på om jag ens skulle kunna åka med, beroende på vilken väg vi valde att gå med vårt förhållande.

Det går bättre och bättre. Jag tror att vi kommer att klara av det här. Det har varit en viktig resa för mig – många viktiga insikter om vad som är värdefullt och vad som bara är chimärer. Jag har jagat något som var mer en dröm om ett mindre vuxenlikt liv. Men kärlek är allvarligt – kärlek är vuxenliv per se. Och allt som varit, att jag uttalade vad jag känt så länge – full och dum i huvudet – innebar att jag också insåg hur fel den känslan ändå varit. Eller snarare – att den byggt på felaktiga utgångspunkter.

Vi har pratat. Och fr a har vi lovat varandra att fortsätta prata mer än förut. Och jag har lovat att ta mer ansvar för saker, samtidigt som HS lovat att våga släppa sin kontroll över en massa grejer. Jag har sagt vad jag känt men också vad jag känner – och även om hon inte kan säga det så tror jag att hon håller på att återerövra kärleken till mig igen. Och jag har inte sett det på flera år – men hon är vacker. Hon är fortfarande lika vacker – även om det är på ett annat, mer vuxet sätt – som när jag såg henne första gången 1989. Och jag älskar hennes intellekt, älskar hennes oerhörda värme och jag är trygg. För mig är det viktigt – att känna tryggheten. Det må låta tråkigt men jag byter ut passionen mot tryggheten vilken dag i veckan – jag har insett det nu. Jag är stolt över vår familj.

Hon är den person jag vill bli gammal med. Det är en mäktig känsla att bolstra in djupast i hjärtat. Hon är den person som jag vill åldras med. Vilket innebär att jag vill åldras. Det i sig är nytt. Och hon är min – den J som jag älskat så många år. Det är så. Jag visste inte förut – nu vet jag sannerligen.

Andra bloggar om: , ,

Carcass

Så var jag bilägare. En vit Renault Mégane att hämtas på tisdag. 55 lök.

Sen åkte vi till Coop Forum och köpte bilbälteskudde och bältesstol till nya bilen, och nya skridskor till mig.

Shop til you drop-veckan fortsätter :)

Andra bloggar om: ,

Vaknatt

Jag somnade äntligen halv fyra för att bli bryskt väckt av HS vid halv fem: Visst luktar det konstigt i huset!. Jag sniffade lite, kände ingenting mer än sovdoft (dvs. varm dotter). HS gick upp och glodde runt. Jag och Terrorprinsessan somnade om för att sedan väckas av en lampa. Jag måste läsa lite, förklarade HS som fortfarande sniffade som en knarkhund. Jag försökte förklara för henne att hon antagligen kände dofter på grund av att hon äntligen fått tag på Molipect. TP blev pigg och de småpratade medan jag försökte leta rätt på John Blund igen. Den senare hade dock valt att gå på rast vilket innebar att jag vid halvsextiden gav upp. Nu har jag suttit här i mer än en timme. Ätit en banan och förbannat det faktum att jag inte kunnat sova på flera nätter. Vad tänker du på? Varför kan du inte sova? frågade HS tidigare inatt. Du vet vad jag tänker på, blev det självklara svaret.

40 shades of black

Middag hos vänner med taxiresa hem. Filmen ”Gökboet” kan man se hur många gånger som helst – varje gång finns det något nytt att tolka och förstå.

Mina skor. Helt galet. 99,50 är inget pris. De är skinn och även skinnsulor. Oerhört välsydda. Totalt galet. Jag är extremt cool i dem också :)

Imorgon blir det mest fixande av en massa saker. Räkningar ska betalas, skräp ska till sopstation och sånt. Plus att vi ska iväg och provköra Méganen. Researchade lite innan vi åkte iväg på middagen och jag måste kolla om kamremmen är bytt. Och jo, Batbut – den är verkligen också på rea. Den också. Sänkt tjugotusen i pris. Fast den är vit. Om vi köper den kommer vi därmed ha två bilar av årsmodell ’99 – Svarta Faran och Vita Faran.

Och hur är det för övrigt? Sanning och säga så vet jag inte. Det är som att gå på tunnaste glasyta. Mina axlar är uppe vid öronen och jag kan inte sova på nätterna. Vi är nära, framtiden är där. Men när jag säger ”jag älskar dig” får jag bara tystnad till svar. Så – imorgon kanske hon anser att jag bör flytta. Eller så fortsätter det så här. Min kropp har varit fylld av adrenalin länge nu. Den börjar att känna av den alltför höga dosen nu. Jag har ont. Rent fysiskt ont av stressen.

Syster var här idag. Äntligen. Vackraste syster. Så snygg och, som det kändes, så oerhört harmonisk med sitt liv. Vi pratade en del men mest hade Terrorprinsessan show och var väldigt ”pappig”. Det klängdes på mig konstant av liten fyraåring som nog var lite svartsjuk och revirinkännande. Men när vi släppte av syster på stationen så ville TP också ha en kram av henne. Solstickan var liksom sexåring bara. Lite blyg eftersom det var så länge sedan.

Jag borde gå och sova men samtidigt vet jag att jag kommer att bli liggande vaken med oron härjande i kroppen – ibland känns det som om jag ligger en bit ovanför själva sängen eftersom kroppen vibrerar av ångesten.

Jag har varit nära att ge upp. Varje natt har jag frågat mig om det verkligen är värt det här? Men jag tror det är det. Jag ser henne med andra ögon. På ett sätt jag inte sett henne på många år. Hon är vacker. Hon attraherar mig. Jag har inte sett det eftersom jag varit så upptagen med andra tankar, tankar som handlat om det jag saknat istället för det jag faktiskt har.

Because there’s 40 different shades of black
So many fortresses and ways to attack
So why you complaining? ta!

Pavement: Elevate me later