Månadsarkiv: december 2005

Tack

Så vill jag tacka för alla otroliga kommentarer under de veckor som varit! Stöd, tips och hejarop. Tack alla ni! Jag har valt att inte svara men jag har läst och tagit dem till mitt hjärta, och tänkt igenom alla visheter som ni delgivit.

Må 2006 lysa för er alla!

Andra bloggar om: ,

Att bli mer vuxen

Snart nyår.

Idag har jag startat ett annat liv – jag ska köra bil till jobbet nästa vecka. Ännu ett steg till att äntligen settle down och våga bli vuxen. Man kan ju tycka att jag borde lyckats bli det – jag är ju faktiskt 35. Och jag har släppt många käpphästar: skaffat barn, köpt hus och nu – skaffat en andrabil. Och inget av dessa saker ångrar jag någonsin. Det är inte farligt att bli vuxen men man måste nog försöka hitta rätt perspektiv.

Måste gå och lägga mig lite tidigare än två inatt. Sitter i pyjamasbyxor och t-shirt sedan jag kom in från snön. Jag har skottat hela garageplanen och hela allmänna gången till brevlådorna. Ny bra snösläde och känslan av att ”visst det är inte så jävla kul men so what” istället för att bli stressad av att det tar tid.

Imorgon förmiddag ska jag hem till La Bossa Nova och försöka ordna till deras trådlösa nätverk. Första-jacket är ett helvete. Sen åker jag ner till Bolaget och köper en bra flaska vin till de vi ska bo hos i helgen. Vi ska på bröllop. Min äldsta kompis som jag har kontakt med – vi har känt varandra sedan början av åttiotalet och HS lärde känna henne genom mig redan ’89. Jag borde skrivit ett tal men senaste veckorna har varit osäkra – osäkra på om det känns rätt att prata om allt som varit och som till 90 % inbegriper mitt och HS förhållande och osäker på om jag ens skulle kunna åka med, beroende på vilken väg vi valde att gå med vårt förhållande.

Det går bättre och bättre. Jag tror att vi kommer att klara av det här. Det har varit en viktig resa för mig – många viktiga insikter om vad som är värdefullt och vad som bara är chimärer. Jag har jagat något som var mer en dröm om ett mindre vuxenlikt liv. Men kärlek är allvarligt – kärlek är vuxenliv per se. Och allt som varit, att jag uttalade vad jag känt så länge – full och dum i huvudet – innebar att jag också insåg hur fel den känslan ändå varit. Eller snarare – att den byggt på felaktiga utgångspunkter.

Vi har pratat. Och fr a har vi lovat varandra att fortsätta prata mer än förut. Och jag har lovat att ta mer ansvar för saker, samtidigt som HS lovat att våga släppa sin kontroll över en massa grejer. Jag har sagt vad jag känt men också vad jag känner – och även om hon inte kan säga det så tror jag att hon håller på att återerövra kärleken till mig igen. Och jag har inte sett det på flera år – men hon är vacker. Hon är fortfarande lika vacker – även om det är på ett annat, mer vuxet sätt – som när jag såg henne första gången 1989. Och jag älskar hennes intellekt, älskar hennes oerhörda värme och jag är trygg. För mig är det viktigt – att känna tryggheten. Det må låta tråkigt men jag byter ut passionen mot tryggheten vilken dag i veckan – jag har insett det nu. Jag är stolt över vår familj.

Hon är den person jag vill bli gammal med. Det är en mäktig känsla att bolstra in djupast i hjärtat. Hon är den person som jag vill åldras med. Vilket innebär att jag vill åldras. Det i sig är nytt. Och hon är min – den J som jag älskat så många år. Det är så. Jag visste inte förut – nu vet jag sannerligen.

Andra bloggar om: , ,