Deepedition

Det var typ flera månader sedan jag skrev artikeln och nu har den i varje fall dykt upp på Bloggportalen.

Idag har varit en galen dag. Mitt adrenalinknarkande har tagit sig nya fantastiska höjder. Förutom att HS till slut kastat in handduken så fick jag hals över huvud ge mig iväg till OmForm eftersom det var strul med tekniken. Jocke Jonason behövde två datorer och hans DVD fungerade bara på den stora macen. Tatiana från YCC Volvo behövde både presentation och DVD och eftersom vi inte vågade mecka med Jonasons DVD så fick Tatianas båda gå på PC:n vilket innebar meckande under själva seminariet. Det gick rätt ok även om PL-Annika i princip fick hjärtinfarkt. Själv fick jag lov att skicka iväg AD-Anna att parkera min bil lite mer lagligt än halvvägs uppkörd på trottoaren utanför. Eftersom allt var sent och så fanns det ingen som helst tid för mig att snacka mig samman med Jocke J för att kunna köra hans presentationsmaterial utan det var bara att kommunicera lite under tiden. Gick rätt ok, även om det inte känns helt bekvämt att stå bakom en föreläsare och liksom vänta på att pilla på en knapp medan 300 par ögon glor på en. Den speciella grejen som tjejerna på byrån kommit på (jag försökte i det längsta att få dem att ändra sig) var att vi skulle ha svart på oss, och sedan en folkdräktsdel. Själv fick jag låna nått sorts vävt band som jag knöt en slips av. Slips till svart piké från US.P.A och svarta jeans. Nice. Och orakad. De flesta trodde nog att jag var AD.
Ekdal frÃ¥gade och frÃ¥gade vilket gjorde att det hela tog ännu längre tid. SÃ¥ jag drog vid paneldebatten - jag behövde hem och ta hand om min adrenalinöverdos som fick kroppen att skaka. SÃ¥ efter lite mat och en halvtimme med iPoden, liggande som en fet Jesus i sängen, sÃ¥ kändes det som om jag andades nÃ¥gorlunda normalt igen. DÃ¥ var det bara att sätta igÃ¥ng med pitchen. När jag lÃ¥g och lyssnade pÃ¥ blandningen av Simple Minds, Popsicle, Mission, Sisters of Mercy, New Order och annan indie/goth kom jag pÃ¥ hur vi skulle kunna fixa det enda som kändes osäkert pÃ¥ presentationen och i konceptet. Det blev slakt av en litografis inramning. Efter det att jag satt mig att skriva ner konceptbriefen dök AD-Pernilla och PL-Annika upp. Vi gick igenom det hela inför imorgon och det är sÃ¥ jävla bra! Vi kommer att rocka. Jag är skeptisk till att de vÃ¥gar köpa det - men det är fasen skitsamma: vi har gjort nÃ¥got vi är jäkligt nöjda med. Som jag sammanfattade det: “Nu kan vi inte göra mer - det här rockar.” Skrattade gott i ett mail till lorden att det kanske mest kreativt galna som skapats i byrÃ¥ns senare historia har skapats av byrÃ¥ns planner och byrÃ¥ns digitala media designer - inte av ordinära AD:s och copywriters. Han svarade att hans bästa jobb pÃ¥ den förra byrÃ¥n hade han skapat tillsammans med byrÃ¥ns receptionist…

Imorse insÃ¥g jag att jag har skrivit mer engelsk copy än svensk. Beror antagligen pÃ¥ att det hela tiden handlar om internationella företag. Nu pÃ¥ kvällen hände nÃ¥got udda. När jag satt i arbetsgruppsmötet sÃ¥ ringde det och HS bad mig ta telefonen eftersom det var till mig. Det visade sig vara min fd läkare pÃ¥ företagshälsovÃ¥rden som kyrkan är knuten till. Han som sjukskrev mig och fixade all medicin till mig. Han satt och gjorde uppföljningar av rehab-ärenden (kvart i Ã¥tta pÃ¥ kvällen) och frÃ¥gade hur det gÃ¥tt för mig: “Tja, jag är fast anställd pÃ¥ Heimer & Company, jobbar 100%+ och mÃ¥r bra. Tyvärr sitter jag i ett jobbmöte just nu sÃ¥ jag mÃ¥ste tillbaka.” Och jag hade knappt hunnit lägga pÃ¥ förrän telefonen ringde igen. HS läkare. FrÃ¥n en annan företagshälsovÃ¥rd - den som AMS är knuten till. Man kan knappast säga att företagsläkare föregÃ¥r med gott exempel om att inte ta jobbet med sig hem.

Fick en fantastisk recension nyss:

Annars har jag hängt en hel del på deep edition senaste tiden. Den har
ett slags romankvalitet — beroendeframkallande.

Och det från en person som skrivit ett par romaner själv och arbetar med det skrivna ordet på heltid och har gjort det i mer litterärt korrekta situationer än reklamskrivande.

Dags att stänga igen glappkäften. Eller knäcka av de glappande fingrarna. Jag känner fortfarande av adrenalinöverskottet i kroppen. Det bubblar. Men jag vet att det kommer att gå över. Den här gången vet jag det. Det är skillnaden. Det är den stora skillnaden från förut. Tack och lov.

(No Ratings Yet)

 Loading ...