Månadsarkiv: september 2005

Hej Emrik

Underbart att se dig Emrik!

Fredagarna är riktigt godis för en familj där dottern har fått all den musikalitet som göms lite här och där såväl på moderssidan som på faderssidan. Och Doobidoo är faktiskt lysande och idag hade de hittat en lysande combo i lag Agnetha Sjödin/Emrik Larsson. Som gammal musikräv är det underbart att se Emrik så fräsch och på gång. Att sedan Agnetha Sjödin har hittat sitt jag – och det handlar om musik – är rätt skönt. Deras duett med ”Up where we belong” var faktiskt oerhört läcker.

Emrik, som tidigare sjöng i Stonefunkers och hade en del i gamla Union Carbide Productions (jepp – Emrik efterträddes av Ebbot Lundberg som numera är världsstor med Soundtrack of our lives) och numera är en del av det svenska superbandet Arose, där Emrik sjunger uppbackad av Jenny Berggren från Ace of Base, Magnus Rosén från Hammerfall, Imre Daun och Glenn Sandgren. Efter alla år med både knark- och alkoholproblem har Emrik tagit sig i kragen. Själv skulle jag älska en återförening med Stonefunkers, med Papa Dee på rap-platsen som förut.

Jag kan bara säga – ibland är faktiskt public service outstanding.

DisChargeMe

Någon skriver en kommentar utan att lämna minsta möjliga vinkling om vem personen är. För uppenbarligen är det någon som anser sig känna mig. Problemet är att jag har typ flera hundra som läser den här bloggen. Och hälften har jag inte en aning om vilka det är. Om man väljer Anonymous får man inse att det kan komma beskt tillbaka.

För övrigt jobbar jag som en liten iller för att hinna klart med konceptet idag. Och förhalar det nödvändiga samtalet till faderskapet om resan imorgon. Och hemmavid är det krig. HS börjar bli bättre tror jag. Hon är åtminstone tillbaka i sin gamla vanliga syrliga form mot mig.

Och klockan är halv ett. Ingen har frågat om lunch. Alltså får jag strunta i det eller köpa någon jävla sallad från Köpmans. Urk. Borde gå till Bolaget – för det tänker inte HS göra. Gissa vem som har bilen? Inte jag. Nä. Kling-klong på bussen. Och sedan promenaden hem från bussen på närmare en kvart. Kling-klong. Det är så jävla fucked-up så jag blir illamående.

Jag har för övrigt blivit beroende av Lumene Skin Tech For Men/Magic Lotion (det är inte jag som kommit på namnet ok?) Så oerhört skönt och uppfriskande! Jag håller på att förvandlas till en fullfjädrad metrosexual… mao man blir vad man jobbar med.

Discharge me.