Deepedition

Shit pomfritt. Idag har jag inte suttit pÃ¥ min plats mÃ¥nga minuter… möten möten möten.

Och många råa skratt över Jens Runnbergs recension av Patrik Anderssons ego-bok. Patrik Andersson kommer ni kanske ihåg från Angelas kräkningar på De Missuppfattade. Nu har karln släppt en bok och recensionen i dagens FK är inte bara en recension - det är ett ljuvligt lustmord. Det bästa jag läst sedan Fredrik Strage var på Rammstein.

Bara några citat ur lustmordet:

[--]Boken är frustrerande att läsa. Han kan inta vilka stÃ¥ndpunkter som helst för att nÃ¥gra sidor senare leverera rakt motsatt hÃ¥llning.[...]Egocentrism behöver inte vara nÃ¥gon dÃ¥lig egenskap för en krönikör, men den behöver balanseras med en iakttagelseförmÃ¥ga och en självdistans som Anderssons debutbok saknar. Bokens förläggare har varit för släpphänt.[...]Tjenare. Han hyllar kärnfamiljen och anser att “äktenskapet borde vara heligt” och kritiserar dem som talar om att de har “frivecka” frÃ¥n sina barn. Senare konstaterar han att han behöver friheten i särboskapet med sin hustru och att han tack vare den kan spela Eldkvarn i cd:n och slippa den Lasse Berghagen som hustrun föredrar.[...]SprÃ¥ket i boken pÃ¥minner om en blandning mellan managementtugg och den enklaste sortens sportjournalistsvenska. [...]Vad är dÃ¥ den anderssonska meningen med livet? Jo, pÃ¥ den näst sista sidan kommer det man som läsare väntat pÃ¥ (och fruktat): “Meningen med livet är att sluta lura sig själv”. Jaha. Oj.

Värre slakt har inte skett sedan Brage Ã¥kte ur…

(No Ratings Yet)

 Loading ...